Kuriosa

Lite minnen från våra strapatser vid runt o vid tävlingar .
Testade det hela på Ingela F först... mycket för att hon är med på
de flesta strapatserna... :-)



Börjar med när Oliver blev godkänd i anlagsklassen i viltspår.

Ewa Å som hade gått samma kurs som mig skulle åka med mig till Grimmelton där provet skulle vara.
Ewa hade varit ute kvällen innan så.... provet var i februari och det var ett riktigt oväder. Det hade snöat
för fullt under natten och det var tidigt på morgonen så vägarna var inget kul... det var bara den ena filen på motorvägen
som var farbar och man fick köra sakta. När vi kom fram till platsen så hade det gått över till snöblandat regn.
Riktigt iskallt regn! Vi var ett par stycken som skulle gå provet så man fick ju vänta på sin tur.
När det änterligen var min tur att gå var jag iskall. Början på spåret gick i allafall bra. Oliver spårade riktigt bra!
Efter ett tag så lyckades jag tappa linan... kom av mig helt.. ställde mig bara o stirrade på linan men kom inte på
hur jag skulle göra för att ta upp den igen. Domaren gav upp mig... sa till mig att gå i väg så tog han linan
o forstsatte att spåra med Oliver :-) o ja de andra undrade vad som hänt när jag kom tillbaka utan Oliver..
Oliver fick godkänt på spåret. Ewa Å fick också godkänt med sin vovva.


 
Det längsta vi har åkt för att tävla var till Borlänge. Det var en stor tävling med långa dagar..
Både jag och Ingela är morgontrötta så vi bestämde oss för att vi bara skulle tävla på eftermiddagarna
o sola och bada på förmiddagarna.... Låter skönt:-)

 
Det upplägget hade Falkenbergs Bhk för sin After Beach tävling i agility... alltså att tanken
var att man skulle sola och bada på förmiddagen och tävla agility på eftermiddagen...
Det var bara det att de hade glömt vädrets makt... Det spöregnade de dagar som tävlingen var..
planen var en lervälling och den sista dagen behövde man nästan inte gå banan för man såg vad
hur de andra hade gått..... Jag och Leo fick en pinne med oss hem så jag var nöjd ändå...
En annan grej jag minns från den tävlingen är att en av klubbkompisarna tyckte banan var
jättesvår... det visade sig att hon hade gått banvandringen för klass 3... hon var i klass 1 :-)
Alla klasser gick samtidig men på olika banor så det var inte så konstigt...

Falkenberg rallylydnad har börjat med samma koncept som agilityn körde med alltså tävlingar på
eftermiddagen... och än så länge har de haft tur med vädret och de har supermånga som vill tävla!
Jag hade sökt till alla fyra dagarna 2017 men kom med bara en dag... men det räckte :-)
Jag o Lexie tog hennes sista godkända resultat i fortsättningsklassen så nu är även hon RLD N RLD F!


 
   

En av de gångerna vi var i och tävlade på Snapphanefejden så skulle Ingela och jag dela stuga.
Ingela och hennes man åkte ner en dag innan mig. Och när jag kom så åkte Sten hem...

Vi lyckades bli utlåsta ur vår stuga så var var tvungna o ringa efter hjälp så vi kom in igen.
Det tog över en timme innan någon kunde komma och hjälpa oss
Orsaken till att vi blev utelåsta var att det hade varit folk o fixat överslafen på våningsängen
för den hade lossat på något sätt så både Sten som låg där första natten och Ingela som låg där sen höll
på att ramla genom botten ner till underslafen....när hantvärkarna kom så tänkte vi inte på att ta med oss
någon nyckel.. vi var bara en bit bort o fikade med Gunnel o KB B.. så vi var ju nära och kunde hålla koll på
stugan.... hm :-)

  I
I
ngela o Stens husvagn.... dock fotat i Bjuv o Inte Ronneby :-)
Leo och hans Mamma Luki syns på fotot. Det var sista gången
Luki var med ute... hon somnade in kort efteråt


             
 
   Ronneby... Ronneby. Denna gången åkte vi efter varandra. Ingela o hennes mans bil gick dårligt
 på vägen ner o det gick trögt  men som tur var kom vi iallafall till campingen...
precis när vi kom dit
 ville inte bilen längre så en av de andra från Kbhkgänget fick komma och hjälpa till med att flytta
 husbilen dit den skulle vara.

Jag skulle tälta men det visade sig att jag hade glömt stängerna till tältet hemma så jag fick sova i bilen
första natten innan jag fick köpt ett nytt tält.
O jag lyckades backa på en eldosa som låg på marken så strömmen försvann får några husvagnar.

När vi var ute på promenad så släppte några sina hundar så jag släppte Oliver också.... jag visste
att han inte var intresserad av de andra hundarna för där fanns något annat i närheten som drog mer...
Det fanns en liten sjö o Oliver älskade verkligen att bada till skillnad från Leo... Oliver var snabbt långt ute
i sjön. Kom i håg att Marie N reagerade på att han var så långt ut... jag var van:-)

Det var en jättestor agilitytävling samtidigt som det var utställning. Det var meningen att Ingela skulle passa
på att Extriörbeskriva sin Kelpie.. det var bara det att vi körde vilse o när vi änterligen kom fram så var det en
 jättelång kö så när vi kom till ringen där Asta skulle beskrivas så kom vi försent....
Hur det gick med tävlandet? Kommer inte ihåg... men trevlig hade vi faktiskt. :-)
 
Borås... Ingela o Stens bil gick sönder igen... kommer inte i håg om det var samma som de hade när vi

var i Ronneby :-) De hade husvagn med sig även denna gången... den kom till campingen med bärgningsbil...
Sten tog sig hem till Falkenberg på något sätt o jag och Ingela bodde i husvagnen o hade det så trevlig så!

Det var riktigt varmt vid den tävlingen så jag badade i ån som var där.... nog inget vanligt badställe men det var skönt
att svalka av sig.... 

 En annan gång i Borås var jag bara där för att titta på när de andra tävlade... Jag hade med mig Leo..

 när jag skulle betala passade han på att kissa på ett bordsben. Det hade väll inte gjort något om inte det
hade skvätt på en som satt och tog i mot pengarna... Hon hade vita byxor på sig. Pinsamt värre var det.
Dagen efter så plankade jag in...tyckte det var för pinsamt om samma sak skulle hända igen.

  På väg ner till en tävling någonstans i Skåne land tror jag det var...så tyckte jag att min bil lät kontigt.
Det lät som om något slog i bland.
Ingela o Sten körde före mig o jag undrade om de märkte om det
var något konstigt med vägen....Tänkte inte längre... när vi kom till tävlingsplatsen kollade jag under bilen
och det visade sig att ena stötdämparen hade lossat... jag hade haft bilen på verkstaden för att byta stötdämpare o

den hade helt enkelt inte blivit tillbaka satt tillräckligt bra.. Sten och en till fixade till stötdämparen på något sätt
så att jag i allafall skulle komma hem... o hem kom jag. Precis när jag svängde in på min lilla väg så
ramlade stötdämparen ner... ringde verkstaden o han trodde mig först inte... men när han kom på att
det stämde kom han faktiskt hem o fixade felet så jag iallafall skulle kunna åka till verstaden o få fixat till det

   
 

Kungsbacka Bhk annordnade en hel del Agilitytävlingar på Svenska Mässan.
Jag tävlade där bara 1 år men var funktionär destomer... 
Första loppet med Leo kom vi runt men med tidfel o en vägran... vägran fick han för
att jag hade för långa byxor på mig och de hade glidit ner så jag hade fått dem under foten..
skulle fixa till det precis innan Leo skulle in i en tunnel och han blev osäker på vad jag sysslade med...
I andra loppet så fick han syn på en tjusig tjej så han stack ut till henne...

En som tävlade desto mer än mig på mässan är Ingela F.. Hennes kelpie Asta var jätteduktig på agility!
Hon var snabb och kunde läsa av banor bra. Det hon var lite mindre bra på var att vara nära andra hundar...
så vid en tävling fick Ingela för sig att hon skulle sätta Astas bur en bit i från de andra.. så hon satte buren
under en galler trappa... Ingela lyckades med att slå i huvudet 3 gånger när hon skulle ta ut Asta ur buren...
Lärde hon sig av det? Nä... 4 gången hon slog i huvudet så lyckades hon slå i kanten så mycket att det började
blöda riktigt ordentligt! Jag satt som öga i ett lopp när detta hände... så jag såg det inte men några om kom sa till mig.
Som öga får man egentligen inte bli utbytt innan alla har kört klart men jag fick dispans för jag var tvungen att åka iväg
med Ingela så hon kunde sys..... Det var slutet av en låååång tävlingsdag när det hände.. tror klockan var runt 21..
Det var ishalka ute så det var inget kul att köra. Först åkte vi iallafall till Akuten i Mölndal som låg närmast.. men
där ville de inte ta i mot Ingela fick vi veta av sköterskan som vi mötte... det roliga var att det var Eva G från Klubben..
Mölndal tar inte i mot huvudskador utan vi fick veta att vi antingen kunde åka till salgrenska eller akuten i Kungsbacka...
Jag valde att åka till Akuten i KBA för dit hittade jag... Ingela blev sydd. När vi kom ut från Akuten var klockan runt midnatt..
Vi skulle sova över hos min syster som var  hemma hos mig och tog hand om mina hundar... min syster bor i KBA...
Det skulle vi göra för att få kortare väg till Mässan... tja det blev så att jag fick åka in till mässan själv dagen efter medan
 Ingela stannade kvar o vilade upp sig ett tag innan hennes man fick hämtat hem henne igen... det blev inget mer tävlande
 för Ingela den helgen....

 
Tävlingsminnen... Mina hundar hördes när jag hade bundit upp dem o kom tillbaka...
de lät o hoppade för de blev glada när jag kom... jag behövde inte vara borta länge.

 
 

Känslan när jag och Leo tog första nollan glömmer jag aldrig. Jag hade ju tävlat en hel del agility o
lydnad o bruks med med både Oliver och Luki innan men förutom att Luki faktiskt kom till klass 2 i Lydnaden
och Oliver blev godkänd på anlagspåret i viltspår så hade resultaten inte varit så bra så när Leo fick sitt första
nollade lopp var det stort det! :-)

Dagen innan hade jag varit mh sek och lyckats bli biten av en hund. Jag fick gå till akuten o fick penclin utskrivet.
Loppet som vi nollade gick som på räls o Janne P som var speaker kommenterade just att det var vårt första nollade lopp...
Efter tävlingen skulle jag åka till Apoteket för att hämta ut penclinet... det var bara det att jag hade glömt kvar
handväskan på tävlingsplatsen så jag hade inga pengar... så det blev inget penclin...
som tur var hittade jag väskan när jag åkte tillbaka ...

Det loppet som berörde mig kännslomässigt mest var Häxjakten en tävling som vi hade i Lerikls
ridhus. Jag jobbade ca 50 meter däriifrån på den tiden. Själva loppet kommer jag inte i håg så mycket
av men jag minns att jag blev så glad när jag fick en pinne att jag bara grät.
Eva Ps man filmade loppet. Eva levde sig verklgen in i det loppet :-)


 

I Ulricehamn gick Leo även sitt bästa lopp någonsin! Det gjorde han med Ingela F som förare.
Ingela sprang en hel del med Leo när mitt knä inte ville vara med.... Det var ett agiitylopp
o det gick absulut sist på tävlingsdagen runt 18... de flesta hade gått hem. Jag såg inte loppet
på plats för jag var för nervös för att se det... och så var jag rädd för att Leo skulle se mig så
jag höll mig på avstånd. Även detta loppet fick jag filmat genom Eva P. Tack för det!



Ett annat lopp jag kommer i håg var ett i Falkenberg

Kom till ett knivigt ställe på banan där jag bara inte hann med Leo... kom på att F-n det är ju
Leo som jag springer med så jag viftade bara lite på händerna ... mer behövde jag inte göra Leo
fixade banan själv...

Leo såg som allra lyckligast ut när han hittade på sin egen väg. Han gillade tunnlar... hade han bestämt sig för
att han skulle ta en tunnel så gjorde han det hur mycket man skrek på honom...... buse!

På en tävling tyckte han att det var helt logiskt att hoppa upp på en balans... det var bara det att det hindret var
i slutet av banan inte början. Domaren skrattade åt Leo..
 

När Leo var runt 9 så skippade vi agilityn och gick över till Rallylydnaden i stället. Dels för att Leo
började bli äldre men mest för att mina knän inte höll för att springa längre... att jag kunde hålla på
så länge med agility som jag trotts allt gjorde beror på att Leo var så duktigt som han var på att läsa
banor... bara jag var på rätt plats när det var svårigheter så funkade det bra o det behövde inte vara precis där
Leo var bara han såg vart jag visade...

Nybörjarklassen gick fort för Leo att klara av... o det har jag inga speciella minnen av...

Leos Debut i Fortsättningsklass därimot glömmer jag aldrig. Ingela åkte med mig...
Tävlingen var på Göteborges Hundarena.. AVSKYR att köra i Göteborg!!! O denna gången var
värre än vanligt... trotts Gpsen körde vi fel o fel igen.... vi körde genom Lundbytunnlen 3 gånger.
Det visade sig att vi inte skulle genom den alls.... men till sist kom vi fram.
Nybörjare klassen började... hur det gick för Ingela kom jag inte ihåg... men Solbritt lyckades
gå en spiral som ett slalom trotts eller pga att vi hade pratat om hur man skulle gå det precis innan...
Lena F hade lyckats bli diskad pga att hon hade tagit upp kopplet som hade snurrat sig om sin
hunds ben o man får inte röra vid hunden i rallyt.... När det var min tur så var jag så nervös o
så inne i att Leo inte skulle nudda mig vilket jag visste att han kunde göra när det var sitt stå gå
runt... hur jag löste detta när den övningen kom? Jag sa till honom att lägga sig i stället för att stå...
o då blir det en nolla på öveningen för fel övning...... Första delen av det loppet gick helt ok även
om jag var milt sagt stirrig... Leo tittade till lite när han kom till spegelväggen för han såg sig själv o
andra hundar.... När vi kom till ungefär mitten av loppet o jag snurrade i spiralen fick Leo nog....
så han stack i från mig. Han såg ett hopphinder o det var roligare det än att gå i en dum sprial sa han.
O ännu bättre var det att i frestelsen efter slalomet låg det en boll som han bara måste hämta!
Ingela sa att det var det roligaste på hela tävlingen! Tja det tyckte jag nog inte.... :-) Jag fick tillbaka
Leo igen o vi lyckads faktiskt komma runt banan utan att diska oss.... Pratade med domaren
efteråt o hon sa att hon och skrivaren hade undrat över hur gammal Leo var... de blev lite överaskade av
att han var 10 år.... han uppförde sig som en 10 måndaders valp!


När Leo kom upp till Avancerad klassen i Rallyt så kom han på att man kunde smita från matte....
på en tävling så stack han redan efter första skylten bort till en tjusig vovva som satt i honören.
Det var en dubbeltävling... i andra loppet så försökte han smita igen... men jag skrek till o han
kom tillbaka till mig.. domaren tyckte inte att jag hade behövt ropa så på Leo men se det tyckte jag..
Det verkade som om Leo tyckte avancerad klass räckte för honom. Han blev mer o mer stissig på
något sätt...han dyckte det var helt onödigt att hålla mattes takt... Han var 11 eller 12 år när jag slutade
 tävla med honom så det var väll inte så konstigt.
Träna gjorde han till sista veckan han levde...

 
 

Även Honey har provat på att tävla Aglity. Men hon tyckte att saker omkring var roligare än att springa som matte
sa o hon gillade inte gungan o balansen så jag la inte ner så mycket tid på att tävla henne i Agility,,,

Agilityminnen med henne är när hon stack ut o pussade Leo som var i ett tält i närheten av banan.
När hon blev så förtjust i en domare på en tävling så hon bara skulle till honom och pussa på han.....
Det gjorde hon 2 gånger så det blev pinsamt.... Tror inte att Honey har riktigt tävlingsintresse... visst tycker
hon det är kul men hon lever inte för det som Leo gjorde med agiltiytävlingar.

En gång jag tävlade agility med Honey var det jag som gjorde bort mig. Jag började springa med Honey o
plötsligt såg jag att domaren tittade konstigt på mig o gick i sakta mak mot sekratariatet..... Jag hade missat
att vänta på att domaren skulle blåsa...... tja så kan man också diska sig.... vid 2 tävlingar
med Leo gjorde jag det genom att jag tyckte jag hade kommit på ett bra sätt att hinna med Leo...
Jag genade genom slalomet ... det gillade inte domaren....

När det gäller Honey och Wt så har hon tittat på en massa där också, Att kolla området o funktionärenas
ryggsäckar var superkul... så vi blev nollade ganska ofta.... annars var hon grym på det hon skulle göra.
Glömmer aldrig en station där Lena F var domare o hon sa till mig att gör nu så o så... jag gjorde det o
Honey spikade stationen. Eller en annan gång när Honey gjorde en station så grymt bra o jag blev så glad
att jag fick domarens pris just på den stationen :-)

På rallylydnaden så har Honey också lämnat mig vid tävling. En gång i Agnered så försvann hon bara ut
från banan...... kollade vart hon tog vägen för jag blev ju orolig att hon skulle springa bort.... hon visste precis
vart hon skulle... hon skulle till min ryggsäck för där hade jag köttbullar. Fick tag på henne igen och
vi fick några skylltar... hon gick kanon!


Lexie är mitt uppe i sin karriär så vi väntar med hennes kurriosa ett tag till :-)